Tänk att jag nu gjort det jag velat göra i många år. Det var mycket tuffare än jag föreställt mig men inte på det sätt jag trott. Att vara tyst i 10 dagar var det enklaste. Det var enormt skönt att få vara i min egen värld med mina egna tankar. Dessutom insåg jag att när vi talar så försöker vi ofta måla upp en bild över hur vi vill bli uppfattade. Och detta skapar förväntningar. Förväntningar som kan vara jobbiga att leva upp till och som stör processen. Jag är ju t ex meditationslärare och jag är van att sitta och meditera länge. Om jag hade talat om för alla att jag faktiskt kunde sitta länge så hade det kännts jobbigt de stunder jag inte kunnat leva upp till det. Till exempel. Vi har så mycket saker som stör och bekymrar oss, som hindrar från att nå in till stillheten.

I början värkte mina axlar och jag insåg att i vissa positioner somnade ena foten och det andra benet värkte oerhört. Om vi ville sitta på stolar så fanns det tillgängligt men jag ville sitta på golvet. Jag är van vid det och känner mig mer balanserad och jordad när jag sitter på golvet. Efter tredje dagen släppte smärtan i axlarna och flera spänningar släppte taget under följande dagar. Jag har en spänning i ryggen som massörer alltid hittar men den försvann. Det är intressant hur mycket spänningar vi bär i kroppen till följd av tankar och reaktioner på det som händer i våra liv.

Vipassana handlar om att bli medveten om hur våra tankar och känslor påverkar kroppen. Hur vi vid varje tanke skapar en förnimmelse i kroppen. Genom att bli medveten om denna koppling kan vi börja sätta sätta stopp för oönskade reaktioner som manifisterar sig på olika obehagliga sätt i kroppen.

De tre första dagarna var riktigt tuffa. De dagarna handlar om att tämja vårt sinne. Att tämja vildhästen. Och herre gud vad mitt sinne protesterade. På kvällen den tredje dagen ville jag rymma därifrån. Jag tittade på de elever som gjort 10-dagarskurser tidigare och förstod inte hur man överhuvudtaget kan återvända till något så här hemskt. Dag tre skulle vi sitta och fokusera på den delen under näsan där mustasch växer. I 10 timmar. Ja, varje dag klockan 04 väcks vi av en gonggong och första meditationspasset var 4:30-6:30 och så fortsätter det resten av dagen. Totalt ca 10 h per dag. Att fokusera på samma tråkiga del under så lång tid höll på att göra mig tokig av rastlöshet. Det blev oerhört tydligt för mig att mitt tålamod inte är så stort.

Jag var egentlligen inte orolig över att gå upp tidigt på morgonen. Jag gillar morgonen. Men ibland var det svårt att somna och sova på natten och det blev över lag för lite sömn. Å andra sidan så är pulsen i princip lika låg som när jag sover vid djup meditation så tack vare meditationen så var jag klar och pigg i huvudet ända till klockan 20 på kvällen ungefär.

På dag 3 kom min mens. Det kändes sådär. Jag brukar alltid få huvudvärk under mensen men det uteblev. Detta fascinerade mig och gjorde mig ännu mer övertygad om förträffligheten med meditation.

Ett av mina syften med Vipassana var att få bort chattret. Detta mentala chatter som tar mycket energi. Som emellanåt pladdrar på under mina meditationer. Och på Vipassana fick jag uppleva fullständig stillhet. Fullständig sinnesro. Otroligt häftigt!

Det faktum att vi inte får tala med de andra meditatörerna gjorde också att tilliten till mig själv ökade enormt. Vi är så mycket starkare än vad i tror och jag kände så enormt starkt att jag alltid har mitt inre med mig. Jag kan alltid fokusera inåt när jag vill ha frid. Jag behöver inget utanför för att uppnå frid. Jag behöver inte heller döva mig med olika saker som att läsa, se på film eller vad det nu kan vara för det finns inget farligt att upptäcka därinne. Det finns bara lugn och ro. Jag har förvisso arbetat med mig själv sedan jag var ca 20. Jag visste att det inte fanns några otäcka saker som skulle komma upp. Men även om det skulle kommit upp något otäckt så hade jag kunnat rida ut den stormen. Friden finns inom oss alla.

*Vi har alla en stabil grund. Det gäller bara att våga släppa taget om allt vi klamrar oss fast vid och låta lugnet infinna sig.*

För den som undrar så får man prata med läraren men jag höll det till ett minimum. Jag kom att fascineras av vad tystnaden gjorde med mig. Jag kom att fascineras av hur tydligt jag uppfattade alla tankar. Det gick inte att dölja något för mig själv och ibland blev jag full i skratt när min dömande sida blev högjludd. Vipassana har hjälpt mig att bli ännu mer skarp när det gäller att uppfatta vilka tankar och reaktioner som går runt i huvudet och hur jag faktiskt kan låta bli att dras med i dem.

Dag 6 ville jag rymma igen. När jag skulle sova på kvällen låg jag och funderade över var de gömmer mobiltelefonerna och bilnyckeln. Jag ville därifrån. Nu hade jag ju bestämt mig för att stanna. Oavsett. Oavsett vilka galna tankar och idéer som dök upp hade jag gett mig själv löftet att stanna och det tänkte jag hålla. Dock blev det väldigt tydligt att frihet är oerhört viktigt för mig. Frihet att styra över min dag och mitt liv.

Vi fick inte lyssna på något under dessa dagar. Inte heller skriva eller läsa. Jag saknade skrivandet men inser också att allt är väl genomtänkt. För att möta oss själva på djupet kan vi inte ha något som distraherar.

Mina mål med min Vipassanavistelse var att få tyst på chattret och uppleva sinnesro. De målen kan jag checka av. Det jag inte väntat mig var att jag också fick denna grymt bra teknik som hjälper mig att bli ännu bättre på att lyssna på kroppen och att se tydligt hur mina olika reaktioner kan sätta sig i kroppen.

Men 10 dagars Vipassana är inget slutmål. Det är ett mål på vägen. För en del kanske det är första gången de blickar inåt på allvar. För andra är det ett delmål i att finna inre frid. För mig var det absolut ett delmål. Och som med allt annat är det en färskvara. Det är inte så att vi kan göra 10 dagars Vipassana och sedan tro att vi är färdiga. Nejdå, vi behöver ta hand om oss själva varje dag för att må bra. Annars riskerar vårt sinne att löpa amok igen. Efter den här vistelsen kommer jag ändra på min morgonrutin litegrann. Jag kommer lägga till en timmes Vipassana meditation.

Funderar du på att sitta en 10-dagarskurs själv? Jag hoppas du då förstår att det inte är någon semester. Det är inte heller något romantiskt över Vipassana. Det är avskalat, rakt på sak och tydligt. Det är hårt arbete och jag gissar att det är en av de tuffaste mentala träningsutbildningar vi kan göra. Men om du känner dig dragen till detta och motiverad så skall du inte tveka. Det kommer att förändra ditt liv. Men ge dig själv löftet att stanna alla 10 dagar annars är de dagar du stannat bortkastade. Ge inte upp. Om du åker på Vipassana efter att ha läst detta så kom ihåg mina ord. Ge inte upp. Det kommer att löna sig.

Ps. Jag har inga bilder ö h t att dela från min vistelse på Damma Sodhana i Ödeshög. Vi fick ju inte ha några elektroniska prylar och när hemresedagen äntligen kom ville jag bara hem till min familj. Jag hade tänkt ta några bilder innan jag åkte men det var som bortblåst. Jag ville bara hem. Så jag bjuder på några vackra höstbilder istället.

Lyssna gärna på The Game Changers Podcast avsnitt 61: Jessica om sin upplevelse av Vipassana för en djupgående intervju om min vistelse.

Läs mer Aldrig har det varit så svårt att meditera som efter Vipassana... eller?

Jessica har mediterat regelbundet i 11 år. Prova gärna någon av hennes meditationer.

För mer inspiration lyssna gärna på podden Torsdagar med Jessica.

Vipassana - 10 dagar i tystnad.