Aldrig har det varit så svårt att meditera som efter Vipassana... eller?
Jag har mediterat regelbundet i 10 år. Men aldrig har det varit så svårt sedan jag kom hem ifrån Vipassana. Eller stämmer det verkligen?
När vi sitter en 10-dagars kurs i Vipassana får vi all hjälp vi kan få för att skapa en så gynnsam miljö för meditation som möjligt. Vi lämnar ifrån oss våra telefoner, vi har ingen kontakt med omvärlden och vi pratar inte med de andra meditatörerna.
Vi får inte heller läsa eller lyssna på musik. Detta gör att vi inte fyller på med en massa intryck som sedan brottas om att ta plats i vårt sinne. Dessutom promenerar vi i en vacker skogsdunge. En enormt lugnande och avstressande miljö helt enkelt.
Ju fler dagar vi kommer in på dessa 10 dagar desto lättare blir det att meditera. Sinnet, denna vildhäst, släpper till slut taget och hjälper oss att nå sinnesfrid.
Nu så här ungefär en månad efter Vipassana saknar jag hur snabbt och lätt det var att stilla mitt sinne när jag var på kursen. Nu är jag tillbaka i den yttre världen med tusen intryck och stimuli och det gör det också svårare att hitta till stillheten och lugnet.
Jag har också kommit till insikt om att det som möter mig när jag mediterar speglar min yttre värld. Har jag extra svårt att hitta sinnesfrid när jag mediterar behöver jag göra förändringar i min yttre värld. Igår t ex blev det mycket jobb för min del. Jobb innebär också att jag spenderar mycket tid uppe i huvudet. Jag blir exalterad och det strömmar in nya kreativa idéer.
Men jag vill ha båda världarna. Jag vill jobba, vara med min familj OCH jag vill meditera. Om jag skulle dra mig tillbaka och leva som nunna skule mina perioder av djup meditation öka. Men jag har provat det livet i 10 dagar och jag vet att jag behöver allt det andra. Så nu påbörjar jag en ny resa där jag försöker foga ihop dessa två världar.
Jag vill i mitt vanliga liv underlätta så att jag kan nå djup meditation oftare. Om jag är för mycket i huvudet hela dagarna blir det svårare att lugna sinnet under min meditationsstund. I morse när jag mediterade blev det så enormt tydligt att det inte är meditationen som inte fungerar - det är att jag hoppar mellan två extrema ytterligheter. Jag behöver vara lite mer jordad under mina arbetsdagar för att komma djupare ner i meditation när jag väl mediterar. Hur skall jag då göra för att lyckas med det? Enligt Ayurveda är vår vata i obalans om vi är för mycket i huvudet. Om vi flackar hit och dit. Så jag kommer att dricka Vata-te som balanserar min Vata. Jag kommer också se till att komma ut i skogen för det är en så fantastiskt grundande plats. Och naturligtvis återkoppla till andningen under hela dagen. Sedan jag kom hem från Vipassana har jag också börjat lägga undan telefonen i en låda i hallen. Tidigare har den legat i köket. Och det är så enkelt att bara plocka upp den då. Nu är det ett större steg och det gör att jag glömmer av den långa stunder och kan fokusera på andra saker.
Nå, har det blivit svårare att meditera? Nej, slutsatsen blir att det inte har blivit svårare. Jag har t o m blivit bättre på tekniken. Däremot har min medvetenhet kring meditationen hoppat upp ett antal steg. Och jag har förstått genom erfarenhet hur vårt inre sannerligen speglar vår yttre värld.
Vad har du för relation till meditation? <3 Har du varit på Vipassana, hur har det påverkat din upplevelse av meditation efter det?
Lyssna på podden The Game Changers Podcast där Jessica berättar om sin upplevelse av Vipassana.
Vill du komma igång med meditation? Prova gärna Jessicas fina meditation.
Vill du boka coaching med Jessica kan du göra det här.
För mer inspiration lyssna gärna på podden Torsdagar med Jessica.