If you're going to blame someone for the bad stuff, blame them for the good stuff too.

Jag hörde det här när jag tittade på Tony Robbins film på Netflix för några veckor sedan och det har verkligen etsat sig fast. Det är så bra. Det är så lätt att fokusera och klaga på det dåliga hos någon. Det kan vara en partner, ens föräldrar, någon kollega, någon släkting o s v o s v.

Men om vi har tid att klaga på andra människor så får vi faktiskt ta oss samma tid att hitta bra saker. För de finns. Men ofta är vi för lata för att gå hela vägen. Men sedan jag hörde de här orden av Tony har jag bestämt mig. Skall jag gnälla eller klaga på någon (vilket ju ofta sker i huvudet) skall jag banne mig lägga lika mycket energi på att hitta bra saker. Och vad händer med denna approach? Jo, om jag börjar hitta fel hos någon avbryter jag mig mentalt och frågar mig själv: Okej Jessica, är du beredd att slösa lika mycket av din energi på att hitta bra saker om vederbörande? Svaret blir nu antingen, nej, jag orkar inte lägga energi på att hitta bra saker så då avbryter jag mina tankar, ler lite inombords och säger till mig själv att då släpper vi de här tråkiga tankarna. Om svaret blir ja, så tar jag mig tid att hitta lika många bra saker om vederbörande.

Det här är ett ypperligt sätt att sluta klaga på andra människor. Det ger perspektiv. Ja, vi har alla sidor som andra tycker är mindra bra men vi lever i balans och det betyder att vi även har bra sidor. I förlängningen tar jag med mig detta till mig själv och hur jag talar till mig själv. Om jag klagar på mig själv för något jag gjort berömmer jag även mig själv för något bra jag gjort. Det här förhållningssättet har fått mig att ha mycket mer överseende med mig själv och med andra. Det ger mig en mer nyanserad bild av mig själv och andra. Och det gör att jag mår mycket bättre själv dessutom, eftersom klagomål och gnäll inte på något sätt är upplyftande.

Så, If you're going to blame someone for the bad stuff, blame them for the good stuff too.